Grattis På Din Födelsedag Pappa :'( <3 Önskar Så Himla Mycket Att du fanns kvar här hos mej <3

vill springa långt bort men ändå är du alltid bakom mig *
jag vill skrika men då hör jag dig bara ännu mera *
jag vill gråta för då tröstar du mig inte

Distracted

It’s happened again

I can’t keep my mind on the task at hand

You’re bad for my work

But so good for my health

You make me smile

When I really don’t think I can

Even this next line

Isn’t coming out how I want it to

My vision goes blurry

Reliving memories of days past

The conversations

The silences

That doesn’t happen too often

I wonder if you realise all this

I would never tell you

It’s probably not good for your health

But it might be

You just never know

Could be nothing

I hope it’s not.

Vad e de som händer ? ja försöker låta bli men de går liksom inte . Du ha blivit en jag vet inte vad längre .. man kan läsa av rätt tydligt att de är något jag gjort dig som är tillräckligt illa .. allting har förändrats på så kort tid och ju mera tiden går desto sämre mår jag - man hör på ditt skratt att de är fejk man hör hur tydligt som helst på dina andetag att de är något som inte stämmer .. Jag önskar att ja kunde göra som ja skullee gjort för ett halv årsen , då hade ja inte brytt mig de minsta , men nu går ja runt med en klump i magen och ett dåligt samvete ?! och ja vet inte äns varför . Du lam ljuga för mig om allt annat om du vill de e ingen fara , men när magkänslan säger att man sårat dig och du inte kan erkänna de för mig . hur ska ja hantera de ? Att såra dig efter allting som varit skulle vara det sista ja skulle göra . men som vanligt kommer ja till ännu ett frågetecken utan svar på . och jag har till o med slutat att vli förvårnad av de .

Nätter som bestod av vin , Jack och mycket prat . shit vilka underbara stunder . hur kunde dom försvinna ?

"Jag har fick känna på det på riktigt nu tror jag, det där konstiga pirret i magen, jag hade träffat honom som får mig att skratta ett sådant där äkta tjej skratt, som bollar ner mig bland kuddar och dun och ser på mig med en mötande spännande blick.

Att kunna ligga och plåga varandra med våra olika musiksmaker, att vi kan ligga och sjunga med i våran otroligt stort gemensamma musiksmak, de gör mig glad, det får mig att känna att det är såhär de ska vara att vara just nu.

Att kunna stirra runt med varandra,fjanta sig, och ha seriösa stunder, pratstunder där man kan säga allt till varandra, att bli galna tillsammans, det är nog såhär det ska vara."
- men den tiden är förbi

Så skrev jag, så kände jag, så mådde jag.

Visste jag vad jag ens vad jag pratade om? Hade jag så otroligt fel? Eller?

Hur känns det, om det nu inte var såhär som det skulle vara? Hur vet man, hur förstår man och inser man att "det nog är såhär det ska vara"?

Vad handlar det om? För jag kan inte själv säga att jag just nu vet vad de handlar om, för jag vet nog inte, och det känns som att det just nu är ganska uppenbart att jag tydligen aldrig riktigt har förstått vad det handlar om. Vad är själva grejen?

Usch vilken hemsk dag de ha varit , när ja skulle betala på tåget så tog dom inte kort och så blev de trassel där , men som tur kom de en annan kontrollant oh hjälpte mig . haha slapp betala . saken att han var väldigt snygg med gjorde de bara kul . kom i alla fall hem till lägenheten för en stund sen och Mamman i huset är ute på vift och min älskade fru är kvar i karlstad . så får bli att ta de lugnt ikväll.

Vissa saker är inte som de ska nu , och jag har ingen koll på läget . mina tankar kretsar mest just nu runt min mamma .. och det tar för mycket på energin . att gå runt & hoppas och vänta , de är ju inte min grej . men ja kan inte göra så mycket åt saken . de är jag är mest rädd för är att ja kommer ångra mig ifall ja inte träffa dig innan de är för sent . de är så mycket ja vill veta om min barndom som bara hon kan svara på ..men just nu orkar jag inte de ! sen finns de så mycket mera och just nu så är de att tiden räcker inte till och de gör mig tokig , jag vet inte hur de kommer bli eller hur de är längre , ja försöker bara undvika att de ska bli jobbigt . ja flyr från mina problem och just nu så ser ja dig som ett för du ha kommit för nära in på mig .. och med tanke på att allting är som de är just nu så blir detta bäst ! men en sak ska du komma ihåg detta var inte de ja ville

Ibland känner jag mig immun .
Som att jag blockerar lycka .
Eller , blockera ?
Släpper inte in den .
Som att jag är för rädd att vara lycklig
då jag är för rädd att bli sårad .
Inga ord , inga händelser ,
eller några ageringar kan ta reda på sanningen .
Det skär . Biter . Skadar och river sönder  .

Igår var de massa strul … men tack vare Tommie så lösts sig allting och ja kunde åka hem till familjen . Lovis & Kajsa blev överlyckliga när ja kom in . och dom hade blivit så stora , till sist ja såg dom . När min älskade Alice fick se mig så såg man hur hon lös av glädje och ja tror hon hade saknat mig lika mycket som jag saknat henne ! vi åt kvällsmat och pratade en hel del . klockan blev mycket och de hade börjat snöa och jag hade ju sommar däck på bilen .. så de blev att säga hej då och åka … jag trodde de skulle vara jobbigare än var de va men man lär sig efter varje gång . på väg in till Jkpg så var de skit väder och de va hemst att köra . kunde bara ligga i 60 på motorvägen . men ja erkänner lite kul var de med när man sladdade eller tappade kontrollen … Nu sitter jag i mullsjö igen och väntar på att få kunna åka hem till Göteborg …jag längtar hem men på ett sätt så tar de emot liksom som om ja inte vill åka . men de är nog säkert pga all äckel snö.. jag är så himla rastlös nu med , känns som ja kommer klättra på väggarna snart … usch vilken ångest & rädsla jag har nu … men ja fixar detta !