Don't Wanna Think About You

Ibland känner jag mig immun .
Som att jag blockerar lycka .
Eller , blockera ?
Släpper inte in den .
Som att jag är för rädd att vara lycklig
då jag är för rädd att bli sårad .
Inga ord , inga händelser ,
eller några ageringar kan ta reda på sanningen .
Det skär . Biter . Skadar och river sönder  .

 

 

Igår var de massa strul … men tack vare Tommie så lösts sig allting och ja kunde åka hem till familjen . Lovis & Kajsa blev överlyckliga när ja kom in . och dom hade blivit så stora , till sist ja såg dom . När min älskade Alice fick se mig så såg man hur hon lös av glädje och ja tror hon hade saknat mig lika mycket som jag saknat henne ! vi åt kvällsmat och pratade en hel del . klockan blev mycket och de hade börjat snöa och jag hade ju sommar däck på bilen .. så de blev att säga hej då och åka … jag trodde de skulle vara jobbigare än var de va men man lär sig efter varje gång . på väg in till Jkpg så var de skit väder och de va hemst att köra . kunde bara ligga i 60 på motorvägen . men ja erkänner lite kul var de med när man sladdade eller tappade kontrollen … Nu sitter jag i mullsjö igen och väntar på att få kunna åka hem till Göteborg …jag längtar hem men på ett sätt så tar de emot liksom som om ja inte vill åka . men de är nog säkert pga all äckel snö.. jag är så himla rastlös nu med , känns som ja kommer klättra på väggarna snart … usch vilken ångest & rädsla jag har nu … men ja fixar detta !

 

 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Madeleine Ekman ☆

❤ When You´re Gone the Pieces Of My Heart Are Missing You ❤

RSS 2.0