ja önskar att de kunde vara lättare ... men ja tror inte det hade varit någon skillnad faktis ..
Nätter som bestod av vin , Jack och mycket prat . shit vilka underbara stunder . hur kunde dom försvinna ?
"Jag har fick känna på det på riktigt nu tror jag, det där konstiga pirret i magen, jag hade träffat honom som får mig att skratta ett sådant där äkta tjej skratt, som bollar ner mig bland kuddar och dun och ser på mig med en mötande spännande blick.
Att kunna ligga och plåga varandra med våra olika musiksmaker, att vi kan ligga och sjunga med i våran otroligt stort gemensamma musiksmak, de gör mig glad, det får mig att känna att det är såhär de ska vara att vara just nu.
Att kunna stirra runt med varandra,fjanta sig, och ha seriösa stunder, pratstunder där man kan säga allt till varandra, att bli galna tillsammans, det är nog såhär det ska vara."
- men den tiden är förbi
- men den tiden är förbi
Så skrev jag, så kände jag, så mådde jag.
Visste jag vad jag ens vad jag pratade om? Hade jag så otroligt fel? Eller?
Hur känns det, om det nu inte var såhär som det skulle vara? Hur vet man, hur förstår man och inser man att "det nog är såhär det ska vara"?
Vad handlar det om? För jag kan inte själv säga att jag just nu vet vad de handlar om, för jag vet nog inte, och det känns som att det just nu är ganska uppenbart att jag tydligen aldrig riktigt har förstått vad det handlar om. Vad är själva grejen?
Kommentarer
Trackback
