You never know how strong you are, until being strong is the only choise you have...

Allt bara rasar. Hela tiden. Och nu faller allt, hela tiden, mer och mer.
Jag fixar det inte, jag är inte byggd för att hantera sånt här. Jag är inte utrustad för att kunna stå på mig när jag själv känner, att jag följer med i fallet.
Jag stänger in mig själv ett tag nu, ett bra tag. Länge,länge. Tills jag ställt mig upp igen..

Hur olika kan två människor bara för att hålla ihop?
Ska man lära av varandras åsikter och intressen, eller är dom bara till för att orsaka problem?
Jag har aldrig varit den som haft svårt för att testa nya saker, och det kanske inte alltid är positivt, eller negativt? jag vet inte.
Man gör ju alltid det bästa av situationer, och jag vet inte, men det kanske är fel av mig att försöka göra saker på ett annat sätt, att göra nya rutiner för allt.
Problemet kanske i själva verket är att jag har svårt att bara låta saker hända, för att jag är så rädd?
Är det bra eller dåligt att vara olika?
Jag är här nu, jag måste börja lita på nytt, ge det en chans.
(Inte än kanske, men min magkänsla säger mig att jag mycket snart kommer få göra de)
Men som de känns just nu, är jag ganska säker på att detta kommer inte funka, det kommer sluta i.. ah jag finner inte ens några ord..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Madeleine Ekman ☆

❤ When You´re Gone the Pieces Of My Heart Are Missing You ❤

RSS 2.0