Falling out of love is hard Falling for betrayal is worst Broken trust and broken hearts I know,
Så jävla pinsamt
För nu, för första gången så kan jag se rakt igenom dig.
För nu, för första gången så kan jag se rakt igenom dig.
Som en stor jävla glasvägg.
allt som surrar i mitt huvud nu är så mycket tragiska saker . Jag tar en dag i taget och hoppas alltid på en förändring ... såklart är ingen dag sig lik , men i min värld är den det förutom att jag saknar känslan av att känna glädje . Är jag en hemsk människa som skriver så ? visst men jag är en ärlig sådan . Jag känner igen mig så tydligt i allting , de va precis så här för några årsen men då var skillnaden så mycket bättre och tryggare kanske till o med säkrare .. vad vet ja nu ? jag försöker leva i verkligenheten men den är så skrämmande och stor ... jag trivs bäst i min bubbla som är fylld med så mycket kärlek trygghet och MUSIK . men såklart finns de dom som vänder på de och ser bara de negativa och verkligen lyckas trycka ner dig ... jag undrar alltid varför ? Varför ska man alltid anpassa sig till alla andra och totalt lycka glömma bort vem man själv är ?! jag kanske är i en sån "dära" svacka igen som alltid kommer krypande framåt hösten , men då borde den ha kommit nu och inte för längsen ...allting handlar om att hitta sig själv , lära sig att tycka om sig själv innan man kan tycka om någon annan , kunna stå på egna ben kunna öppna sig för sina vänner utan att känna att man e konstigt när tårarna bränner för kinderna . kunna ta emot en kram när man är som mest sårbar utan att känna sig fångad ! Ja de finns så himla mycket mera som man ska klara av i denna verkligehet vi lever i . & helt enkelt så tror jag att detta inte är min tid ... de finns så himla mycket dåliga saker som sviktar här och de vet ja att det inte är bra . och hur ska man hitta en balans när de bara gå nerför hela tiden ? de som fyller mig mest med oro är min enorma sorg som jag går runt med . den är fruktansvärd emellanåt . ena stunden är jag glad och då blir ja ännu gladare åt de att ja kan skratta och le känna harmoni utan att få skuldkänslor ... sen kan de tvär vända från ingenstans och jag känner skam över mig själv , hur kan du sitta där med en cider / öl och ha kul när din pappa dog pga denna skiten ....de värsta av allting är att ja verkligen inte kan göra något åt de . som om ja måste bestraffa mig själv för att kunna lära mig något som ja inte äns förstår ! Ärligt talat vad i hel världen håller ja på med ? DU pappa du fattas mig , jg är inte hel utan dig , jag är som en sjö utan vatten kärlek utan närhet livet utan stjälen ett barn utan föräldrar & ibland önskar jag att jag aldrig hade blivit till . men livet blir aldrig som man har tänkt sig , jag är iallafall stolt över att jag kommit så långt som jag gjort ! och de finns ingen som kan ta ifrån mig !
allt som surrar i mitt huvud nu är så mycket tragiska saker . Jag tar en dag i taget och hoppas alltid på en förändring ... såklart är ingen dag sig lik , men i min värld är den det förutom att jag saknar känslan av att känna glädje . Är jag en hemsk människa som skriver så ? visst men jag är en ärlig sådan . Jag känner igen mig så tydligt i allting , de va precis så här för några årsen men då var skillnaden så mycket bättre och tryggare kanske till o med säkrare .. vad vet ja nu ? jag försöker leva i verkligenheten men den är så skrämmande och stor ... jag trivs bäst i min bubbla som är fylld med så mycket kärlek trygghet och MUSIK . men såklart finns de dom som vänder på de och ser bara de negativa och verkligen lyckas trycka ner dig ... jag undrar alltid varför ? Varför ska man alltid anpassa sig till alla andra och totalt lycka glömma bort vem man själv är ?! jag kanske är i en sån "dära" svacka igen som alltid kommer krypande framåt hösten , men då borde den ha kommit nu och inte för längsen ...allting handlar om att hitta sig själv , lära sig att tycka om sig själv innan man kan tycka om någon annan , kunna stå på egna ben kunna öppna sig för sina vänner utan att känna att man e konstigt när tårarna bränner för kinderna . kunna ta emot en kram när man är som mest sårbar utan att känna sig fångad ! Ja de finns så himla mycket mera som man ska klara av i denna verkligehet vi lever i . & helt enkelt så tror jag att detta inte är min tid ... de finns så himla mycket dåliga saker som sviktar här och de vet ja att det inte är bra . och hur ska man hitta en balans när de bara gå nerför hela tiden ? de som fyller mig mest med oro är min enorma sorg som jag går runt med . den är fruktansvärd emellanåt . ena stunden är jag glad och då blir ja ännu gladare åt de att ja kan skratta och le känna harmoni utan att få skuldkänslor ... sen kan de tvär vända från ingenstans och jag känner skam över mig själv , hur kan du sitta där med en cider / öl och ha kul när din pappa dog pga denna skiten ....de värsta av allting är att ja verkligen inte kan göra något åt de . som om ja måste bestraffa mig själv för att kunna lära mig något som ja inte äns förstår ! Ärligt talat vad i hel världen håller ja på med ? DU pappa du fattas mig , jg är inte hel utan dig , jag är som en sjö utan vatten kärlek utan närhet livet utan stjälen ett barn utan föräldrar & ibland önskar jag att jag aldrig hade blivit till . men livet blir aldrig som man har tänkt sig , jag är iallafall stolt över att jag kommit så långt som jag gjort ! och de finns ingen som kan ta ifrån mig !
Kommentarer
Marie
Så likt mig...
Trackback
