EnLångText
jag känner att de är väldigt mycket runt omkring mig nu , massa i skolan som ja måste ta tag i , ett körkort och massa mera , och just nu så känner ja hur nära jag är att bryta ihop för jag orkar inte. och de jag orkar hinner ja liksom inte med , jag vet de låter jätte lustigt men de är bara väldigt mycket nu . ja ha kommit på kunna bli mera avslappnad så tänder ja min ljus på rummet så luktar de rosor & vanlij i hela rummet , och så sätter man på en fin låt som man gillar & sjunga till och så klart spelar ja Miley Cyrus - The Climb för den får mig att tänka på min Pappa * Tår och min resa från den dagen han lämnade mig till nu ... och de har ju inte precis varit de lättaste om man säger så. många svåra stunder då jag ha varit nära på att ge up pga jag ha saknar honom så himla mycket , men ha varit tvugen att intala mig själv att vara stark , för ja vet om att han vill att ja ska kämpa & så ha de varit länge upp och ner men man får ta en dag i taget. Ni som känner mig vet ju också om hur nära ja stod min pappa & vilken kontakt han & jag hade , och kankse förstår lite lättare hur svårt de va när han gick bort ...tänk er att den personen som står er närmst i livet , och som känner er bäst utav alla , och verkligen bryr sig om dig i alla lägen bara försvinner utan ord eller avsked :'( * Tår .. min pappa kankse inte gjorde så bra saker jämt osv men när han väl visade att han brydde sig och va den pappan han skulle vara så var han verkligen den bästa , & jag saknar honom enormt mycket & den saknaden skär så in i hjärtat när ja skirver om detta nu , att känslan är obeskirvlig. men man måste vara stark , även att de ha gått snart 3 år nu i sommar . så känns de som igår alting hände , ja minns hur tydlig som helst hur ja gick runt och inte kunde fatta vad som hände och att ja trodde att allting var en hemsk dröm som ja snart skulle vakna up ur .. men så kommer dagen då de är begravning och ja sitter i bilen och lyssar på musik och bara vill kunna komma därifrån , men de går liksom inte. vi kör in på skogskyrkogården och Jeanette( min gamla foster mamma) kommer emot mig när ja klivit ut bilen med händerna utsträckna och bara sägar Madeleine och kramar om mig precis som de var du pappa * tår när vi väl kommer in i så sitter / står de folk och man ser hur ledsna dom är och när ja kommer in så kollar alla mot mig och blir helt tysta , och man hör en kvinna som viskar , där är Håkans Dotter och ler mot mig , ja viker med huvet & bara önskar att ja får vakna up då men inget händer , de känns så himla overkliget . vi går in där kistan är och lägger in Blommorna och ja bär rosorna som är formade som hjärta & lägger längst framme och mitt brev :/ de skär rätt in i och de gör så ont , och sedan börjar allting . begravningen var en av dom värsta dagarna i mitt liv , ja kände hans närhet hela tiden då ja satt i kyrkan och mina tårar bara rann , det fanns inget slut . sen ska vi gå fram och säga farväl , som jag var helt emot för de var så himla fel , men ja fixade de och jag tror min pappa är stolt över mig för ja klarade av de <3 de ja ville få fram med de ja skrev va att även om de är svårt visa dagar i livet så får man bita ihop & försöka göra de bästa av allting , för så länge du vet att någon tror på dig så kommer du klara de !!
Du Kommer Alltid Finnas I Mitt Hjärta Pappa <3
Du Kommer Alltid Finnas I Mitt Hjärta Pappa <3
Kommentarer
Trackback
