i´m scared because there´s only one of you ..
de är frustrerande men mest gör de ont . Allt detta enbart för att jag är så rädd att förlora allt detta vi byggt upp på så kort tid ..alla har vi våra brister men varför låta de gå så himla mycket överstyr ? det ligger aldrig hos en när två bråkar utan båda två är delaktiga.. mycket tankar och så mycket rädsla .....
- Sometimes I ask myself, "Is this the life I want to have?
Du lämna allting vind för våg, många undra, ingen såg
Nåt riktigt skäl till ditt farväl
Be mig inte att förstå
Hur du kunde göra så '
En del av mig försvann med dig
Men jag har vant mig nu
Och vet ju bara hur det är
Inte hur det hade varit med dig här
Har du ännu bilden kvar, där vi leker du och jag
Din stolta blick
Det var innan du gick
Men jag har vant mig nu
Nåt riktigt skäl till ditt farväl
Be mig inte att förstå
Hur du kunde göra så '
En del av mig försvann med dig
Men jag har vant mig nu
Och vet ju bara hur det är
Inte hur det hade varit med dig här
Har du ännu bilden kvar, där vi leker du och jag
Din stolta blick
Det var innan du gick
Men jag har vant mig nu
maybe, one day everything will fall into place. and if not, I’ll at least have the things I truly love to keep me occupied.
allt är verkligen upp & ner just nu . Och då menar ja med allting ! jag förstår inte varöfr de ska behöva vara så hära ?! De hugger i mig när jag tänker på de, jag vill skrika & gråta men istället försöker jag att göra allt till ett ironiskt skämt eller lägga till lite extra ilska som att jag inte bryr mig.
Men de gör jag.. För jag vill inte vara med mer.jag börjar bli mer & mer tveksam på mig själv & mina beslut ..
Va stark Mamma ....
Men de gör jag.. För jag vill inte vara med mer.jag börjar bli mer & mer tveksam på mig själv & mina beslut ..
Va stark Mamma ....
Idag är en konstig dag, en sådan som jag inte riktigt kan sätta ord på, ännu en gång. Förvånade? Det är inte jag. Och det är säkert ingen annan heller.
Jag kan bara inte komma på, när detta hände, och framför allt hur och varför det blev såhär?
Det börjar sakta men säkert gå utför nu, och jag vet inte hur många gånger jag ska orka resa mig på fötter igen..
Det tog hårt idag, det skar långt in i mig, och lämnade många sår. Jag som alltid står på mig, jag som aldrig tar någon skit, på något konstigt sätt kom du åt den punkten som jag skyddat och gömt så länge nu.
Detta börjar lika något som borde förbjudas, detta börjar gå överstyr, och jag gillar det inte.
Jag fattar bara inte ?
Jag orkar bara inte ?
Jag är här nu, jag måste börja lita på nytt, ge det en chans.
(Inte än kanske, men min magkänsla säger mig att jag mycket snart kommer få göra de)
Men som de känns just nu, är jag ganska säker på att detta kommer inte funka, det kommer sluta i.. ah jag finner inte ens några ord.. men man ska dra ett sträck över allt de dåliga och glöma de ... men hur ska man kunna glömma något som gjorde så ont ? ord som var så starka & skrämmande , en rädsla och en bekrävtelse på att de ha gått för långt ... de är inte okej . Jag är ledsen att säga detta men detta är sån jag är och har alltid varit. Mitt humör är hemsk tro mig JAG vet & så många andra men ja kan inte göra något åt de .. de enda ja kan göra är att försöka ! I dina ögon ser du ingen skillnad men för mig är de ett stort steg att försöka med något som jag aldrig har gjort förut för någon så jag ber dig , om du inte klara av de säg ifrån nu om du känner att detta inte är något du klara av . tro mig för din egen skull .
